Fredag 2011-04-15
Idag sov jag länge. Jag vaknade inte förrän 8:40 och då var det bara att klä på sig och knata ner till restaurangen och käka frukost. Jag var lite seg i skallen idag eller rättare sagt har varit det ett par dagar. Jag känner igen det från förra året jag var här nere och cyklade intensivt. När kroppen är fysiskt utmattad är även skallen det. Jag glömmer ta med saker då jag lämnar hotellrummet och på rummet förlägger jag saker som jag sedan måste springa runt och leta efter stup i kvarten. Kanske är dags att ta ett par dagars fysisk vila efter den här veckan.
Efter frukost skrev jag på hemsidan om gårdagens bravader. När jag var nästan klar så startade datorjäveln om så jag tappade hela berättelsen och fick skriva om alltihop. Jag höll på att bli skogstokig och var nära att slänga ut datorn från balkongen. På grund av detta kom jag inte iväg på min cykeltur förrän vid 11:30.
Jag ville prova på de fina vägarna mellan Llucmajor-Porreres-Felanitx ännu en gång så jag tänkte den vägen igen och sedan vika av norröver till Petra för att fika där och sedan hemåt via Sant Joan, Monturi och Llucmajor. En ganska lättcyklad sträcka tänkte jag mig men ack så fel jag hade. Det var nog veckans tuffaste runda för det blåste otroligt mycket idag och vinden låg rätt på näsan hela vägen från Llucmajor till Felanitx. Det är mycket frustrerande när mätaren visar 80% av maxpuls och hastigheten är 23 km/h på slätmark. När jag vek av norröver i Felanitx bet jag mig fast bakom ett gäng på tre tyska cyklister och eftersom jag fått kämpa mot vinden själv de senaste 2,5 milen snikade jag mig genom att släppa en lucka på 5-6m varje gång de bytte rulle vilket gjorde att jag inte behövde gå upp och ligga främst. Jag tror överhuvudtaget inte de visste om att jag låg längst bak i klungan förrän vi nådde Petra efter ca 2 mil.
I Petra tog jag en välbehövlig fika på stadens torg. Där var det varmt och skönt att sitta så jag dröjde kvar länge. Motvinden hade varit riktigt kall och vindsuset i öronen (det låter ju värst i öronen av vinden då den kommer mot en) dröjde sig kvar som ett tinnitus-pipande. Det blev baguette, (som var enorm), kaffe och cola. Det var nog sista gången jag åt fast föda då jag är ute och cyklar.
Magen strejkade och kroppen blev totalt orkeslös de följande 20 kilometrarna. Som tur var vände jag av från vinden ned mot Sant Joan och fick den snett i ryggen, så det gick ju lättare att cykla, men det var först efter 43 rapar och 28 muskedunderfjärtar och en tub gel som cykeln ökade fart ordentligt. En av fjärtarna råkade olyckligtvis frigöras ovetandes om att det var en tysk på rulle bakom. Han gick genast om mig utan något trevligt ”servus” och cyklade ifrån mig. De sista 24 kilometrarna från Llucmajor och hem hade jag underbar medvind och snittade 38 km/h, ensam!
Torget i Petra.
Trots vinden var det en finfin cykeldag. Så var det det där med glömskan. Jag hade ju givetvis glömt att radera historiken på cykeldatorn så minnet gått fullt så jag kan dessvärre inte visa rutten på Garmin connect, men det blev hursomhelst 120 km cykling idag.
Imorgon är det dags att åka hem. Lite tråkigt men samtidigt skall det bli skönt med vardag igen. Det har trots allt varit en kanonvecka cykelmässigt. Playa de Palma gillade jag inte så mycket dock. Då var Can Picafort bra mycket trevligare. Här är det så kommersiellt med dessa afrikanska solglasögon- och rolex försäljare som är så förbaskat påstridiga. På en promenad på strandpromenaden blir man inte erbjuden ”special price for you my friend” inte bara en gång utan hela tiden så att man tillslut blir riktigt otrevlig. Har dessutom blivit erbjuden både knark och sexuella tjänster "for a very good price" vid flera tillfällen, så om man skall åka hit flera gånger blir det inte till dessa trakter. Pollenca hade varit perfekt. Fin stad och bra utgångspunkt för bergscykling.
Favoritnedförsbacken från Sa Torre till Playa de Palma. 2-3% lutning i 10 kilometer. Denna gång med vinden i ryggen dessutom