Cykeldag 7, 2010-04-16

 

Idag blev det lite cykelvård innan frokosten, då kedja och cykel var ordentligt skitiga. När jag hade ätit frukost ringde Anders och undrade om allt gick som planerat och om vi skulle träffas kl. 10:00 i Alcúdia för vår gemensamma cykeltur. Det gjorde det givetvis och jag gav mig iväg redan kl. 09:00 för att vara där i god tid.

Jag stod och väntade på Anders och Jonas i en korsning i Alcúdia. Det var en upplevelse att se den enorma mängden färgglada cyklister passera förbi. De flesta ger sig iväg just denna tid på förmiddagen.

Solen värmde skönt redan så här tidigt och det skulle komma att bli ett fantastiskt cykelväder hela dagen.

De punktliga grabbarna kom 09:58 och så bar det iväg. Jonas hade haft en besvärlig magåkomma under natten och kände sig inte riktigt i slag. Färden gick söderut via Sa Pobla till Inca där vi stannade för en förmiddagsfika. Jonas var matt efter nattens övningar, men förningarna gick trots det jämnt och fint även idag.

Efter fikat gick turen vidare till Bunyola, där vi stannade vid en restaurang med uteserveing mittemot stadens kyrka för att käka lunch. Jag beställde cannelloni, vilket smakade ungefär som lasagne. Riktigt gott och uppiggande, det tog dock en bra stund att få maten serverad så vi blev nog där runt en timme innan vi kom oss iväg igen.

Efter Bunyola började stigningen upp till Col de Hono, samma som jag körde i söndags (dag 2) fast i motsatt riktning. Anders som var den starkaste av oss passade på att klämma ur lite överskottsenergi ur benen och försvann som en gasell up i stigningen. Jag och Jonas tog det lugnare. Mitt i backen då jag fått upp värmen i benen ordentligt tryckte på lite extra. Då kom syran som ett brev på posten och jag stumnade totalt.

Strax innan Orient mötte vi upp Anders som stannat och väntat in oss. En bit efter Orient började utförskörningen. Vi tokkörde efter ett gäng tyska cyklister som låg före oss med bl.a. två tyskor som blåste på något fruktansvärt. Jag gav mig attan på att jag skulle vara före tjejerna ner, så det blev till att trycka på maximalt efter varje kurva för att tillslut komma ikapp och förbi. Det gick otroligt fort i backen och var så himla kul. Ni vet det där pirret i magen, som när man åker bergochdalbana. Anders låg bakom och tog rygg på mig. Jonas tog det lite mer försiktigt i utförskörningen. Efter att vi kommit ned stannade vi där det planade ut och snackade lite med tyskarna.

Efter stigningarna var jag ordentligt matt i benen och hjälpte inte till så mycket med farthållningen, men då hade Jonas piggnat till ordentligt och gjorde långa kraftfulla förningar. Anders, han var stark hela tiden, men så hade han ju dagen till ära Armstrongs Discoverytröja på sig också.

Vid fyratiden stannade vi till i Selva och fikade. Jag köpte även vatten där då bägge mina cykelflaskor var tomma. När vi satt där och fikade hördes ett kraftigt Pyyyyssss från cyklarna. Det var luften som helt utan anledning gick ur mitt framdäck. När jag bytte slang visade det sig att den gamla slangen hade spruckit. Ett centimeterlångt hål i slangen helt utan vassa föremål eller brott i fälgbandet. Det måste ha blivit så varmt där cyklarna stod i solen så att gummit givit med sig. Hursomhelst får man vara glad att det inte hände då vi låg i 70 km/h ned från Col de Hono.

Sista biten från Campanet till Alcudia cyklade vi på lite småvägar och vi visste nog inte riktigt var vi var någonstans, men vi kom fram till Alcúdia tillslut. Vi stannade till och tog avsked innan vi cyklade åt olika håll. Det var riktigt kul att få cykla ihop med dem och väldigt snällt av dem att låta mig följa med.

I Alcúdia passade jag på att leta upp hotellet jag skall till i morgon för att hämta mitt startnummer och transponder för söndagens tävling. Därefter bar det av till hotellet för öl, chips och dusch i den ordningen. Passade även att ringa hem och kolla hur familjen mådde.

Dagens distans blev totalt 129km och stigningen 1101hm.

Vid tvagningen såg jag resultatet av dagens starka solsken. En första klassens cykelbränna på armar och ben och öronen såg ut (och kändes) som stekt bacon.

Jag hoppade över hotellets middagbuffé och gick istället ut och åt en kanongod entrecote med pepparsås och bakad potatis med ett gott rödvin till. Restaurang Monaco kan jag verkligen rekommendera. Köttbiten var enorm! På restaurangen träffade jag ett brittiskt pensionärspar som bor permanent i Can Picafort. De var riktigt pratglada och trevliga, precis som jag efter det goda vinet. Jag fick många glada skratt av gubben som hade underbar humor.

Efter middagen gick jag till hotellbaren och pratade både med de belgiska och några av de tyska cyklisterna. Jag har dock märkt att tyskar gärna håller sig för sig själva och inte gärna vill prata. Men det kan ju faktiskt bero på att de är så dåliga på engelska att de inte ens vill försöka.

Jag pratade med ett äldre tyskt par en bra stund på just tyska och jag gjorde mig förstådd och samtalet flöt på ganska bra och jag fick till och med beröm för min goda tyska. Säga vad man vill om tyskarna, men de är i alla fall artiga. :-)

Kvällen blev sen och fler bägare än vad som är hälsosamt tömdes. Men det var en trevlig kväll helt klart.

/ Johan

Se rutten i Garmin Connect här. OBS! ändra gärna till metriska enheter uppe till höger på sidan.

Se fotografier jag tog längs turen här.