I dag blev det sovmorgon och jag åt inte frukost förrän 09:15, jag var stel och ledbruten i hela kroppen och även i knoppen. Efter frukost gick jag upp på rummet igen, planerade dagens cykeltur, slappade och tog det allmänt lugnt. Jag kom mig inte iväg på cykeln förrän vid 12-tiden.

Idag planerade jag in en återhämtningsrunda så att mina stackars ben skulle få lite välförtjänt vila efter gårdagens batalj i bergen. Planen var att cykla i komfortabel fart och ta det ordentligt lugnt i de få motluten längs färden.

Vädret var idag molnigare än gårdagen, men trots allt hyfsat varmt. Fram till halv tre på eftermiddagen var det växlande molnighet med en hel del sol. Senare tjocknade det till, blev mulet och vinden ökade. Regnet hängde i luften och det var riktigt svart på sina håll, men jag lyckades slingra mig förbi regnet och kom undan med endast lite regnstänk.
Jag körde även idag med kortbyxor och kortärmat, men det hade varit skönt att ha haft med sig lösärmar och ben att dra på sig på sena eftermiddagen då det blev blåsigt. De hade dock inte hunnit torka i morse innan avfärd efter gårdagens tvätt i duschen.

Dagens runda gick delvis längs samma vägar som jag körde första dagen, men hade lite annorlunda sträckning.

Färden gick från Can Picafort mot Muro. Det var ordentligt stelt i ben och stuss, men efter en halvmil då jag fått upp värmen i kroppen kändes det riktigt bra. Även segheten i huvudet släppte ganska snart. Jag vet inte om det senare berodde på gårdagens sambuca, men jag vill tro att gårdagens bergskörning även satte sina spår i knoppen.

Efter Muro styrde färden mot Sineu, där jag kom i slang med en österrikisk cyklist som skulle åt samma håll (mot Algaida), så vi slog följe. Det är förvånansvärt hur bra jag ändå gjorde mig förstådd på min gamla skoltyska som Frau Köbbel drillade mig i under högstadiet. Jag fick dock slänga in lite engelska glosor här och var för att fylla i minnesluckorna. Gubben förstod dock engelska sämre än vad jag kunde tyska, så jag vet inte om det gjorde varken från eller till...

Vi drog växelvis, jag och österrikaren och det var skönt att få ta rygg på honom ibland. Det var förvånansvärt god fart han höll den gamle mannen. Han berättade att han var här för femte året i rad och bodde i Playa de Palma med sin Fru.

När vi kom fram till Algaida ville Herr Fritzl bjuda mig på en kopp kaffe och det tackade jag inte nej till. Vi stannade till på ett fik och jag kompletterade kaffet med en queso y jamon-baguette. Vi satte oss på uteserveringen intill ett helt gäng andra österrikiska cyklister. Då var det inte lätt att hänga med när tyskan smattrade som kulspruteeld över bordet. Vi diskuterade bl.a. die Vasalauf und die Vättern fahrradtour som de hade funderingar på att delta i något år. När vi skulle ge oss iväg igen hoppades de övriga att de också skulle hitta en ung svensk som kunde hjälpa till med farthållningen. Det känns skönt att fortfarande klassas som ung trots mina 37 år.

Jag och Fritzl fortsatte ytterligare en bit söderöver. Vi skildes åt då jag tog av mot Randa och han fortsatte hem till sin Frau i Playa de Palma.

Jag cyklade genom byn Randa, men brydde mig inte om klättringen upp till Santuari de Cura.

Därefter blev det mestadels singelkörning via Montuiri, Sant Joan, Sineu (igen), Costitx, Sencelles, Binissalem och Inca. Strax efter Inca blev jag omkörd av två tyskar som jag hakade på upp till Muro. Det var skönt då vinden hade tilltagit rätt ordentligt.

Efter Muro vek de av och jag fortsatte ensam till Can Picafort.

En reflektion under de här dagarna har varit att de vanligaste vägoffren inte är harar, fåglar eller rådjur som hemma utan råttor som man sällan ser hemma. Det ligger råttor stora som (små) katter lite här och var. Platta råttor, hela råttor, råttor täckta av flugor, råttor täckta av fluglarver (förmodligen en äldre variant av den förra sorten) och råttskelett med endast svansen intakt. Värst är de nyligen påkörda bjässarna med tarmarna hängande ur buken, stirrandes på en med sina pliriga ögon. Själva reflektionen var alltså att det måste finnas kopiöst mycket råttor på ön.

Dagens runda blev totalt 121km lång med total stigning på 1022m. I morgon funderar jag att cykla ut till Cap de Formentor om det är hyfsat klart väder, utsikten där skall enligt uppgift vara fantastisk.

Nu kurrar magen och det är dags att få i sig lite middag.

Ha dé / Johan